Hayley – flyttade från Virgina till Kiruna för forskning om kometer och Merkurius
Hayley Williamson, 31 år, är sedan fem år tillbaka forskare vid IRF:s huvudkontor i Kiruna, verksam inom forskningsprogrammet Solsystemets fysik och rymdteknik.
Forskningsområde: rymdfysik, fokus på kometer och Merkurius.
Education and degree:
Bachelor of Science i Fysik och matematik från Randolph-Macon College och en doktorsexamen i Teknisk fysik från the University of Virginia.
Hur är det att vara forskare vid IRF?
– Mitt forskningsprogram Solsystemets fysik och rymdteknik är en rolig plats att vara forskare inom eftersom vi är väldigt aktiva i många olika uppdrag. Det finns mycket att göra. Vi samarbetar mycket med varandra och arbetar tillsammans i olika projekt. Vi letar också alltid efter nya uppdrag och instrumentmöjligheter som vi kan bidra till. Att vara aktiv inom rymdfysiken innebär mycket nätverkande med andra institutioner genom resor till olika möten och konferenser, som ofta finns på intressanta platser. Det är i allmänhet ett mycket intellektuellt tillfredsställande jobb som aldrig är tråkigt.
Hur skulle du beskriva IRF som arbetsgivare?
– Jag gillar verkligen att jobba på IRF. Sammantaget har arbetskulturen ett stort fokus på balans mellan arbete och privatliv och kamratskap mellan medarbetare. Det är trevligt att arbeta på en så liten plats att man verkligen kan lära känna alla.
Kan du ge exempel på vad din forskning handlar om?
– När jag började hos IRF handlade min forskning om data från Rosetta-missionen, närmare bestämt från instrumentet Ion Composition Analyzer (ICA), som byggdes vid IRF Kiruna. Rosetta kretsade runt kometen 67P/Churyumov-Gersimenko under åren 2014-2016 och ICA har hjälpt oss att förstå hur en komets plasmamiljö förändras under hela dess omloppsbana runt solen. Med ICA kan vi se att plasmamiljön omkring kometen växer och blir mer komplex och planetliknande när den kommer närmare solen. Detta påverkar sedan flödet med laddade partiklar från solen, solvinden, och avleder och bromsar den på samma sätt som du skulle se på en planet som Mars eller Venus.
– Nu jobbar jag även med rymdexpeditionen BepiColombo, som är ett gemensamt europeiskt och japanskt rymduppdrag till Merkurius. BepiColombo består av två rymdfarkoster, en europeisk och en japansk, och IRF Kiruna har ett instrument på varje rymdfarkost. På den europeiska rymdfarkosten har vi Miniature Ion Precipitation Analyzer (MIPA) och på den japanska rymdfarkosten har vi Energetic Neutrals Analyzer (ENA). Även om BepiColombo inte har anlänt till Merkurius ännu, har den gjort flera förbiflygningar av jorden, Venus och Merkurius och IRF har kunnat ta mäta under dessa förbiflygningar. Jag har fokuserat särskilt på Merkurius förbiflygningar, som har visat oss en region av Merkurius magnetosfär som inte tidigare observerats. Detta är ett pågående arbete men analysen av datat är hittills mycket spännande. Jag ansvarar även för behandlingen av MIPA-uppgifterna så att de kan arkiveras av ESA.
Vilka möjligheter och utmaningar möter du i din roll som forskare?
– En av de stora utmaningarna jag har haft är att lära mig nya sätt att skriva datorkod och utöka mina möjligheter som programmerare. När jag har förgrenat mig till andra projekt har jag varit tvungen att bli bekväm med olika stilar och metoder för programmering som jag inte lärde mig under min doktorandtid.
– Att förgrena sig till forskning om Merkurius har också varit både en möjlighet och en utmaning vad gäller att flytta fokus från omagnetiserade objekt som kometer och Mars till ett objekt med ett inneboende magnetfält. Detta kräver att man lär sig om magnetosfäriska processer som inte sker utan ett magnetfält, eller som ändras från vad jag är bekant med. Så det har definitivt varit en läroprocess – jag tycker faktiskt att det här är en trevlig sak med att vara forskare: man slutar aldrig att lära sig.
Hur kommer det sig att du blev forskare hos IRF?
– Efter att jag var färdig med min doktorsexamen 2019 råkade jag se en annons om en postdoktor för att arbeta med Rosetta-data i Kiruna, platsen som jag nyligen hade läst om. Det var väldigt långt från mitt hem i USA men det lät som en intressant plats och ett fantastiskt projekt, så jag sökte. Jag anställdes som postdoc för att arbeta med Rosetta-data under åren 2019-2021 och fick sedan ett forskningsanslag från Rymdstyrelsen för att fortsätta det arbetet som gästforskare. 2023 anställde IRF mig som senior forskare för att arbeta med rymdexpeditionerna BepiColombo och Mars Express.
Hur kan en vanlig arbetsdag se ut?
– En vanlig arbetsdag tillbringar jag det mesta av min tid vid min dator, oavsett om det är för programmering, textarbete eller administrativa uppgifter som att svara på e-post. Jag deltar också på många möten under veckan för de olika projekt och grupper jag är involverad i. Det låter inte speciellt spännande, men jag tycker om det! Att använda programmering för att göra dataanalys och sedan tolka resultaten är nog min favoritdel av arbetsdagen.
Vilka råd skulle du vilja ge till en person som drömmer om att bli forskare?
– Jag skulle säga att du måste vara väldigt säker på att det är vad du vill göra. Det är en lång väg och att ta en doktorsexamen är svårt och kan vara mycket påfrestande. Du behöver även kunna arbeta självständigt och vara självgående samt kreativ. Det är ofta inte det säkraste av jobb, eftersom finansieringen oftast beror på forskningsanslag, som du måste skriva ansökningar för och som du antingen får eller inte får. Men om du är en person med mycket vetenskaplig nyfikenhet och som är kapabel att hantera osäkerheter är det en mycket givande karriär.
– Jag skulle också råda dig att, särskilt om du är i början av din karriär som forskare, att inte fastna i ett ämne, utan ta dig an även sådant som ligger lite utanför ditt expertområde. Detta kommer att hjälpa dig att bli en mer välgrundad forskare och förhindra att ditt sätt att tänka stagnerar.
Varför är rymdforskning viktig?
– Vissa aspekter av rymdforskning är mycket praktiska; många länder eftersträvar alltmer möjligheter i rymden som både mänskliga rymdfärder och militära förmågor i rymden. Mitt område för rymdforskning är dock inte särskilt “användbart” för oss här på jorden. Men jag tror inte att det behöver vara det! Det finns mycket värde i att bedriva forskning som i grunden utökar vår kunskap om universum och som även tillfredsställer den omättliga mänskliga nyfikenheten på världen omkring oss. För mig är forskning en del av det som gör oss till människor och det gör det värdefullt. Men när vi börjar expandera mer ut i rymden är det troligt att vår förståelse av de andra planeterna kommer att bli användbar om några decennier.
Skulle du åka till rymden om du hade möjlighet?
Nej, det tror jag inte. Kanske i framtiden, när rymdresor blir vanligare och bekvämare, men just nu tror jag inte att det är något för mig.