Prisma

Det svenska satellitprojektet Prisma, som sändes upp från Ryssland i juni 2010, bestod av två satelliter med syfte att demonstrera ny teknik för noggrann formationsflygning och automatisk dockning, det vill säga rymdfarkoster som kan kommunicera och interagera med varandra med hög precision.

Ombord fanns jonmassanalysatorn PRIMA (PRIsma Mass Analyzer), ett samarbete mellan IRF, med Martin Wieser som huvudansvarig, och Chalmers tekniska högskola. PRIMA använde revolutionerande mikromekanik för att mäta massan på partiklar i rymden.

Flygningen av PRIMA rymdkvalificerade ett flertal nya teknologier, bland annat:

• nya mikroslutare baserade på MEMS teknologi (mikroelektromekaniska system) som kan användas för att konstruera ultralätta masspektrometrar för rymdbruk.
• en lågeffekts elektrostatisk portsystem som alternativt kan användas för att generera startsignal för flygtidsmätningen.
• en ny typ av optokopplarkonstruktion som används i högspänningsaggregat.
• nya typer av ytbeläggningar och generell användning av kommersiella komponenter.

Bilder

Photo credits: Swedish Institute of Space Physics (IRF) or Swedish Space Corporation (SSC), as indicated.

Vi testade också sensorns känslighet för hög energisk elektronstrålning när vi korsade jordens strålningsbälte.

Prisma-projektet finansierades huvudsakligen av Rymdstyrelsen med bidrag från rymdmyndigheterna DLR i Tyskland och CNES i Frankrike. Huvudleverantör av satelliterna var Rymdbolaget.

Bilder

Foton tagna av: Institutet för rymdfysik eller Swedish Space Corporation (SSC).