Astrid-2
Astrid-2 sköts upp den 10 december 1998 från Plesetsk i Ryssland och var det andra svenska banbrytande mikrosatellitprojektet med låg budget tillägnad norrskensforskning. Satelliten utvecklades av Rymdbolaget i Solna.
Med en nyttolast på tio kilo lyckades Astrid-2 samla in stora mängder forskningsdata från mätningar av olika fält i norrskenszonen, elektrontätheten och fördelningsfunktioner för elektroner och joner, avbildning av norrskenet i ultraviolett ljus och mätningar av hur atmosfären absorberar ultraviolett solljus.
IRF bidrog med två instrument:
- MEDUSA, Miniaturized Electrostatic DUal-tophat Spherical Analyzer, som bestod av en kombinerad elektron- och jonspektrometer. Huvudansvaret för MEDUSA hade Olle Norberg vid IRF i Kiruna och David Winningham vid Soutwest Research Institute i San Antonio, Texas, USA.
- PIA, Photometers for Imaging the Aurora, som bestod av tre fotometrar med syftet att avbilda norrskenet med hjälp av satellitens rotation samt mätningar av atmosfärens absortion. Huvudansvaret för PIA hade Olle Norberg vid IRF i Kiruna och Hans Lauche vid Max Planck Institut für Aeronomie, Lindau, Tyskland.
Datamottagning och styrning av satelliten skedde från en markstation vid Rymdbolaget i Solna. Den 24 juli 1999 avbröts kontakten med satelliten när kommandomottagaren ombord upphörde att fungera.
I drift:
10 december 1998 – 24 juli 1999.
